Jaa, vad ska man säga.....
Det var en pjäs som heter GANESH VERSUS THE THIRD REICH
spelad av BACK TO BACK THEATRE
här får ni smaka på min tolkning:
jag satt mig ner avslappnad i teater stolen helt utan förväntningar, för den här pjäsen sa inte så mycket åt mig från början men de kändes som något mycket spännande.
Början kändes lite tråkig för allt hände långt inne på scen och dom tala med varann om vem som skulle spela Hitler och vem skulle få spela ett hinder,
plötsligt kom där en pojke med magen i vädret och en elefantmask på sitt huvud nu skulle han resa till Tyskland för att ta tillbaka hakkorset.
om en stund drogs alla gardiner åt sidorna och nu satt regisören och jobba med skådespelarna,
regissören var inte nöjd med sina skådespelare, han fick inte den rätta känslan som han ville ha.
- säg 3 ord som jag älskar dig, sa regissören åt en av skådespelarna.
- nej! jag kan inte sa skådespelaren, dessutom har jag en flickvän.
med lite ansträngning klarade han av att säga de 3 orden, men med en suck.
nu var regissören fortfarande missnöjd, han ville få sina skådespelare till proffsiga karakterer men han kände inte att de sammarbetade med honom.
ett annat ställe skulle han låtsas skjuta en skådespelare, men då föll inte skådespelaren på rätt sätt, han lade sig på madrassen efter skottet istället för att falla ihop och låtsas död.
regisören var helt ifrån sig och skådespelarna var också ifrån sig.
Men de hände samtidigt någonting väldigt mäktigt i den här brokiga situationen.
Nämligen så blev dessa fina skådespelare så arga på den här regissören som hela tiden kommendera på dem hur de skall göras för att duga så dom fick en inre kraft som dom aldrig mött hos sig själva.
En kraft som fick dem att säga på sitt sätt : STOPP NU RÄCKER DET!
Vi är en speciell ras vi människor.
Om vi nu talar om dom som kallar sig normala, dom bor alla i ett rum och spegeln och klockan är viktiga i de här rummet. Kraven på hur man ska vara, var man ska vara, hur man ska säga och vad man ska säga och hur man ser ut, man får absolut inte vara för mycket för då passar man inte in i detta rum, de finns en dörr i de här rummet.
Där bor skammen, går man för nära dörren så finns de en stor risk att resten av folket tittar stort på en eller så blir man mobbad eller så är man helt tokig och "har inte allt hemma" de är de värsta som kan hända att man kommer för nära dörren för då blir man pinsam och annorlunda.
I det här rummet går klockan hela tiden och alla har brottom för att hinna fast tiden men tiden brukar vinna och folket blir stressade och utmattade och slutar lyssna på sig själv för klockan och spegeln har starkare röst än deras inre röst.
Om vi går till de andra rummet så hittar vi en helt annan värld, kom med så ska jag visa och förklara:
De här är ett mycket vackert rum med människor som är sig själva, för dom vet inte om något annat, ser man sig omkring och tittar på varje individ så har dom alla ett stort rent leende på sina ansikten, ögonen skiner och stora fina kinder ler mot en fast man bara kommer in i rummet, många blir nyfikna vem du är och säger att dom tycker om dig fast du inte känner dem, garanterat får du stora omfamnande kramar som kommer från hjärtat,de är snälla lydiga människor, dom kan också vara ärliga och frågevisa men de är bara nyfikna frågor som man inte måst svara på om de känns för personligt.
De svåra i de här rummet är att man måste vara väldigt lyhörd och försöka uppfatta och förstå vad de menar men dom är väldigt ivriga att försöka förklara vad de menar fast alla inte har så många ord i sitt ordförråd.
Alla vill säga sitt ärende nu för de tycker alla att deras ärende är de viktigaste just nu, för dom har inte förmågan att se att de är en som talar i gången.
De här rummet innehåller så mycket glädje och ärlighet att du kommer att känna dig så glad när du kommer ut därifrån.
De som också är vanligt i de här rummet är att många av människorna kanske sitter i en rullstol eller går med kryckor eller har en arm som inte fungerar.
Någon ser dåligt någon har en hörapparat och endel ser helt ut som i andra rummet men dom bor ändå i de här rummet för dom har något speciellt innanför som inte syns utanför.
Men att alla dessa människor som bor i de här rummet har något gemensamt.
Dom har lätt för skratt och lätt för gråt. jaaa........nu hoppas jag innerligen att ni har tappat er rädsla för den skamliga dörren för den känns bara skrämmande för att ni inte vet vad som finns där.
Låtom oss öppna den låsta dörren och komma närmare varann och bli ett stort rum där du får vara den du är och jag får vara den jag är, där vi kan dela på den enorma kärleken som vi alla är värda att få känna.
För de är mycket lätt att säga 3 ord JAG ÄLSKAR DIG om man känner så.
med vänlig hälsning : HANNA GRANDELL
erfarenhetstalare/ steg för steg
